Skip to Content

Malin är sporttjejen som drömde om att skaffa många barn. Helst ett helt volleyboll-lag. Men Malin fick MS och drömmen fick korrigeras. Här är hennes historia om livet, om MS och om hur det blir minst lika bra med en liten slalomåkare som ett helt volleyboll-lag.

Malin Schultz
Ålder: 46 år
Familj: Man och 1 barn
MS-diagnos sedan: 17 år

Malin är 46 år och bor med sin man Johan, sonen Marcus och hunden Harry i Sälen, dit de flyttade från Stockholm för ett par år sedan.

-Jag mår bra här uppe. Det är ett helt annat tempo här. Tidigare när vi bodde i Stockholm kändes allt stressigt. Vi hade långt mellan hemmet och våra jobb så vi tillbringade en massa tid i bilköer. För mig som har MS och lätt blir trött så blev det för slitigt med storstadslivet. Det är stor skillnad nu.

Malin växte upp i en väldigt aktiv familj. Malin och hennes bror satt aldrig still. Malin praktiskt taget växte upp på fotbollsplaner, i handbollshallar och skidbackar. Och med showdansgruppen som åkte runt hela Sverige på uppvisningar och tävlingar fick hon en extra familj. Inte konstigt att Malin, som alltid älskat rörelse och aktivitet, också jobbar med det idag.

-Jag har i princip alltid varit instruktör inom de sporter och aktiviteter jag hållit på med. De senaste tio åren har jag dock jobbat fullt ut med träning – som personlig tränare, yogainstruktör och som grupptränare inom en rad olika aktiviteter. Men sedan vi flyttade till Sälen har jag fått dra ner på antalet aktiviteter. Här har jag öppnat en egen yogastudio och det är den jag fokuserar på nu.

MS:en gjorde mig så jäkla stark och beslutsam

Kan MS ge superkrafter?

Malin som har för vana att ge allt, hela tiden, fick sin MS-diagnos dagen innan hon skulle fylla 29 år. Då hade hon ett stressigt men roligt jobb på ett start-up bolag inom telekom och på fritiden var hon spinninginstruktör. Helgen innan beskedet var hon ute och promenerade i den krispiga vintersolen, då det plötsligt hände något med ögat. Något som inte släppte taget och som fick henne att se dubbelt. Malin blev rädd och sökte hjälp. Mindre än en vecka senare fick hon sin MS-diagnos.

-Jag var ensam på sjukhuset när läkaren berättade att jag hade MS. Jag hade ingen aning om vad det var eller vad det skulle betyda för mig. Just då blev jag mest lättad över att ingen skulle skära i huvudet på mig. Att jag inte hade cancer eller en hjärntumör. Chocken kom senare, när jag satt hemma och läste om MS i en uppslagsbok – ”kronisk sjukdom som leder till förlamning”.

 När Malin började landa efter beskedet och när hon förstått att MS skulle påverka hennes liv, så började en ny resa. Malin började värdera livet på ett nytt sätt. Insåg att hon måste ta tag i det negativa i sitt liv och istället fokusera på det som fick henne att må bra. Hon fick ”superkrafter” som hon säger. Hon lämnade ett dåligt och destruktivt förhållande och gav sig hän till träningen som hon älskade. Ännu fler instruktörsutbildningar och ännu fler träningspass, trots att läkarna på den tiden var tveksamma till att träna med MS.

-Jag behövde hålla på med det som fick mig att må bra. Idag har man en annan syn på MS och träning, men på den tiden avrådde läkarna till träning. Men jag fick ta kontrollen där. Jag bestämde mig för att om träning får mig att må bra, då ska jag fokusera på det. MS:en gjorde mig så jäkla stark och beslutsam.

För Malin ledde MS-diagnosen till en stärkt tro på att ha en positiv inställning och att våga ta kontrollen över sitt eget öde. Hon vägrade låta sjukdomen ta över och begränsa hennes liv. Hennes MS har tagit sig olika uttryck genom åren, men främst visat sig genom en rejäl hjärntrötthet. Den är hennes största utmaning idag.

Ska vi skaffa barn?

Drömmen om barn har funnits med sedan hon var liten. Hon såg sig själv som vuxen med en familj och många barn. Helst ett helt volleyboll-lag. Men efter MS-diagnosen kändes barn och familj inte längre självklart. Tvärtom, så tänkte Malin att det var kört. Ända tills hon träffade Johan. Från att ha varit singel så var de plötsligt två med en gemensam längtan och gemensamma drömmar.

-I relationen och kärleken till Johan väcktes drömmen om barn till liv igen. Ända sedan första dejten med Johan har jag varit öppen med min MS och han har varit fantastisk kring allt som har med min MS-diagnos att göra. När vi väl bestämde oss för att vi ville försöka skaffa barn så blev det en jätteplanering på grund av min MS. Vi hade många, långa samtal om vad som kunde hända och hur förlossningen skulle bli.

Förutom samtalen med Johan, så pratade Malin mycket med sin läkare och sin kurator på Rehab Station kring att skaffa barn – om graviditet och småbarnsliv och hur det skulle gå ihop med MS och trötthet. Malin funderade mycket över sin mammaroll och var orolig för hur hon skulle må innan och efter förlossningen. Hon hade hört historier om mammor som mått jättebra under graviditeten, men som åkt på bakslag efter förlossningen. Men de bestämde sig för att våga och planerade för att försöka. Malin hade tur som blev gravid nästan på en gång.

-En dag sommaren 2008 när jag var hemma hos min svärmor i Göteborg så blev jag plötsligt annorlunda trött. Jag lade mig och vilade en stund och när jag sedan vaknade så kände jag mig lite pigg. Den känslan hade jag inte känt på många år. Med hjärntröttheten känner jag mig aldrig riktigt utvilad. Då slog det mig att jag kanske var gravid. Jag åkte och köpte ett graviditetstest som visade positivt.

Vad väntar nu?

Under graviditeten mådde Malin bra i förhållande till sin MS. Tröttheten Malin kände nu var något helt annat hjärntröttheten. Hon kunde till och med njuta av den. Däremot drabbades hon av kraftiga foglossningar och till slut var hon tvungen att använda kryckor för att ta sig fram. Men precis som dem hon hört historier om, så förändrades hennes MS symtom under graviditeten. Hon mådde bättre och kände sig som vilken gravid kvinna som helst. Låg på soffan, drack milkshake och funderade kring den kommande förlossningen.

-Under graviditeten gick jag till specialistmödravården. Jag hade många samtal med min läkare kring förlossningen. Skulle jag genomgå en vanlig förlossning eller göra ett planerat kejsarsnitt? Till slut landande vi i att en vanlig förlossning ändå skulle vara det bästa för mig.

Malin kände sig inte orolig inför förlossningen. Hon var i trygga händer hos specialistmödravården, som höll koll på hennes MS och graviditet. Själv utövade hon gravidyoga som gav henne ett inre lugn. Hon såg fram emot förlossningen. Längtade efter att få träffa sitt barn och att äntligen få bli av med foglossningarna. På ett sätt hade hon tur, för Marcus kom fem veckor för tidigt.

-Jag åkte in på natten två dagar innan förlossningen då vattnet gick. Sedan fick jag stanna kvar för att de skulle ha lite extra koll på mig. Johan var med mig och för att fördriva tiden på BB så kollade vi på Hellboy tillsammans. Till slut satte värkarna in och förlossningen satte igång. Allt gick bra. Marcus föddes liten, alldeles för tidigt, men helt frisk.

Jag vill ju vara den bästa mamman jag kan vara för Marcus.

Hur är man mamma med MS?

Tiden efter förlossningen blev en berg-och dalbana för Malin. Malin, som gjort ett uppehåll i medicineringen, drabbades av extrem hjärntrötthet mitt i mammaskapets första trevande månader. Allt det härliga med att vara mamma och att få lära känna sitt barn blandades med en djup depression till följd av tröttheten. Efter 7 månader fick hon sluta amma och börja ta sin medicin igen. Hon var inte beredd på vad det skulle innebära att bli mamma. Ännu mindre på vad det skulle innebära att bli en mamma med MS

-Jag tycker överlag att det finns för lite information till blivande föräldrar om livet efter graviditeten. Mycket handlar om vad som händer innan och under förlossningen, men inte så mycket om hur det blir sedan. Jag tror man skulle kunna hjälpa föräldrar med MS med någon form av familjeinformation där ens partner också får förstå hur viktig den blir under småbarnsåren. Sömnen blir ju helt rubbad med småbarn. Och för en person med MS som aldrig läker ut helt, blir det ännu värre. Man behöver teama upp för att det ska funka.

Idag är Marcus en glad och energisk tioåring som älskar att spexa. Malin och Marcus tillbringar mycket tid tillsammans, helst utomhus. På vintrarna blir det skidor i backen eller i längdspåret. På sommaren åker studsmattan fram. Men när Marcus spelar Fortnite, kan Malin inte vara med. Hon klarar inte av alla intryck från skärmen. Att hon har MS, hjärntrötthet och får skov är dock inget som begränsar henne som mamma.

-Att bli mamma har så klart förändrat mig på många sätt. Jag har någon annan att ta hand om och jag måste ha koll på vissa delar, vilket jag inte alltid har. Men jag tycker mest att det är så fruktansvärt roligt. Vi har så roligt tillsammans. När han kom bestämde mig för att inte bli deppig för att jag inte alltid kan röra mig. Jag bestämde mig för att vara positiv och öppen kring allt som har med min MS att göra. För det sätt jag förhåller mig till min MS överförs till Marcus direkt.

Hur hittar man balansen?

Men att de hamnade i Sälen är till stor del på grund av Malins MS. Livet i Stockholm blev för stressigt. Långa avstånd. Många intryck. Hela tiden. Med hjärntröttheten kände Malin till slut att inte krafterna räckte till för Marcus. Om dagarna var hon helt slut redan vid hämtningen på fritids, och när de kom hem var hon utslagen.

-Det var så jäkla jobbigt. Att inte känna att man räcker till för sitt eget barn. Jag ville ju bara sätta mig ner och prata om hur dagen hade varit. Eller leka en stund. Men det fanns inte. Jag hade dåligt samvete och kände skuld. Men det är stor skillnad nu. Här uppe finns det ett annat lugn. Här har vi mer tid för varandra.

Idag är Malin fortfarande samma positiva och aktiva person. Hon pratar varmt och kärleksfullt om livet med familjen. Hon säger att hon är på en bra plats i livet där tiden finns både för yogastudion och familjen. Och där hjärntröttheten inte tar över för mycket i vardagen. Att Marcus inte har några syskon beror på att tiden efter förlossningen blev för jobbig för Malin. Att hon inte skulle orka med det en gång till.

-Att det inte blev fler barn är en liten sorg. Jag hade ju sett framför mig att jag skulle ha en familj med många barn, helst ett helt volleyboll-lag. Men det blev för jobbigt efter förlossningen. Jag ville inte utsätta mig för det en gång till. Samtidigt vill jag ju vara den bästa mamman jag kan vara för Marcus. Och jag älskar det jag har nu. Det vi har tillsammans.

Back to top